Nu är inlaga och omslag klara och Hjärtat talar grekiska är färdig att gå till tryck. När jag denna gång skickar in manuset till förläggaren så är det för sista gången. Sedan kan inga mer ändringar göras, inga mer idéer får krypa in, inga formuleringar kan förbättras, inga onödiga meningar kan strykas. När jag väl trycker på skicka, släpper jag taget om mitt manus och låter det flyga fritt. Det är magiskt men förvånansvärt skrämmande. I över tre år har jag levt med Maria och Anna och deras vänner på den grekiska ön. Jag har lärt känna dem och de har med tiden blivit även mina vänner. Det är inte helt lätt att sätta punkt och låta deras historia kliva ut ur datorn och möta omvärlden. Det är tur att jag har manus nummer två, som går under arbetsnamnet Konsten att förlåta, att trösta mig med. Utan den skulle det bli smärtsamt tomt.
Om några dagar ska jag fira denna oerhörda milstolpe, men just nu tar jag med stolthet och visst vemod farväl av tre års skrivande.
Commentaires