”Sebastian, nu är det dags att välja”, säger jag med sträng röst och spänner ögonen i min son, ”antingen är vi din familj eller så blir det här din familj.” Jag lägger paketet med cannabis framför honom med en smäll.

”Om du väljer den här förlorar du oss. Jag står inte ut att se på när du förstör dig själv och ditt liv.”

Jag möter hans blå blick. Söker förgäves efter pojken med ögon som glittrade av skratt och okynne, pojken som alltid var nyfiken och full av upptåg, kärleksfull och omtänksam. Nu är ögonen tomma. Där finns ingen känsla för vad som står på spel, ingen ilska, ingen omtanke. Inte ens trots, bara likgiltighet …